Jag har velat fram och tillbaka hela våren om hur jag ska gör med egenutgivning, hur mycket risk vågar jag ta?

Ena stunden tar jag gärna all risk med små antal böcker och sälja själv hybris och i andra stunden ska jag köra hybridförlag eller pod tjänster. Efter att ha hört egenutgivarnas ordförande Marie Bielke von Sydows föreläsning på Littkryss18 hade jag bestämt mig för att pröva mina egna vingar. Allting var preppat, mailet till omslag & layoutaren och programvaran till e-boken var vald. Jag väntade bara på lektörens feedback, så jag kunde kasta mig över allt. För jag förväntar mig att det är oerhört mycket att gå igenom. Är man en warpwriter så blir det lätt fel, desto viktigare att kunna editera bättre.

Sen klev livet in och tog saken i egna händer och jag kan omöjligen göra helt eget utan måste förlita mig på pod tjänster om inte ett vanligt förlag tar upp manuset, vilket jag starkt betvivlar. Livet, eller vinterkylan i detta fall hade knäppt några slangar i vintras, lätt hänt när man har temperaturer under -30-35. Slangarna har gjort att jag läckt broms och växellådsvätska som tvingar mig att byta hela kopplingen..

När jag fick samtalet slog det mig aldrig att det inte är positiva besked som lämnas per telefon.

”Tyvärr måste du byta hela kopplingen..”

”Hur mycket skulle de gå på?”

”15 o 6” jag stannade. Tackade och la på. Chockad. Sen gick vi från Mora bort till bilkompaniet och beställde en tid, en månad senare.. två veckor efter skatteåterbäringen.

Jag ville bara gråta när jag hörde summan. Allt jag sparat under året för egenutgivning samt skatteåterbäringen skulle gå till en ny koppling. På en bil jag tänkte ha kvar i ett år. Jag har oxå dragit slutsatsen att jag bör gå över på automat låda…

Antagligen finns det ingen rättvisa i det här, däremot en lärdom om att livet ska vara lite svårt, ha alltid en buffert, växla snabbt, följ med strömmen och gör inte som alla andra. Så okej, bara att sadla om och ge sig av igen. För trilla gör alla nybörjare och de som kör dåligt. Antar att vi som gör både och, slår oss alltid lite mer. Men det är alla fall som utgör lärdomar på livets väg. Jag antar att kopplingen var en livsläxa, pausa lite för att växla ner med andra ord i korta stunder – men inte hela tiden.